Normal, jätteglad och obra - typ jag.

Ganska länge är jag normal, månader veckor och dagar. Sen blir jag överdrivet glad, allt är extra bra, i cirka 2 veckor är jag euforisk, så där jätteglad. Sen kommer den morgonen, i söndags om jag ska peka ut den exakta dagen, då är jag inte normal och inte heller jätteglad. Jag är arg, irriterad och känner mig ganska obra, inte deppig, men så sjukt omotiverad, så sjukt irriterad på allt folk säger och gör. Jag mår inte bra, men senast jag kolla var jag jätteglad. Jag är inte deprimerad, bara oglad, bara inte lika mycket jag. Så vem fan är jag, vad är jag, hur är jag? Jag vet inte, och du vet inte. Men jag vill ha ett svar, jag hatar att vänta. Att må så här är inte kul. Även fast jag nu, gör saker jag alltid tycker är kul, finner jag ingen lycka i det. Jag går bara och väntar och väntar på att min hjärna ska slå om till normal eller jätteglad. Varför kan jag inte bara få något jävla svar?!
 
Jag skulle aldrig skrivit detta om jag var "normal" eller "jätteglad" för då känner jag mig inte onormal, då känner jag mig bra och även asbra. Jag skriver mest detta för att komma ihåg att det kan hända igen, att jag kommer tillbaka till obra, även fast det nu var över 1 halv år sedan, jag kan inte styra över vad min hjärna vill att jag ska känna, det är hopplöst och jag känner mig hopplös. Jag vet jag borde tar reda på mer än vad jag redan vet om detta, men det är svårt när det bara är jag själv som ser det. Svårt att förklara och svårt att bevisa. Kan det hjälpa att jag bara får skriva? Det gör mig lugn och det är ibland skönt att dela mina tankar.
 
Text, Tänker & tycker | | En kommentar |

En sen höstdag

 
Fotografi | | Kommentera |

Oktober. del2

modell: @maxwassen
Fotografi | foto, fotografi, höst, höstfotografering, oktober, sol | | Kommentera |
Upp