Normal, jätteglad och obra - typ jag.

Ganska länge är jag normal, månader veckor och dagar. Sen blir jag överdrivet glad, allt är extra bra, i cirka 2 veckor är jag euforisk, så där jätteglad. Sen kommer den morgonen, i söndags om jag ska peka ut den exakta dagen, då är jag inte normal och inte heller jätteglad. Jag är arg, irriterad och känner mig ganska obra, inte deppig, men så sjukt omotiverad, så sjukt irriterad på allt folk säger och gör. Jag mår inte bra, men senast jag kolla var jag jätteglad. Jag är inte deprimerad, bara oglad, bara inte lika mycket jag. Så vem fan är jag, vad är jag, hur är jag? Jag vet inte, och du vet inte. Men jag vill ha ett svar, jag hatar att vänta. Att må så här är inte kul. Även fast jag nu, gör saker jag alltid tycker är kul, finner jag ingen lycka i det. Jag går bara och väntar och väntar på att min hjärna ska slå om till normal eller jätteglad. Varför kan jag inte bara få något jävla svar?!
 
Jag skulle aldrig skrivit detta om jag var "normal" eller "jätteglad" för då känner jag mig inte onormal, då känner jag mig bra och även asbra. Jag skriver mest detta för att komma ihåg att det kan hända igen, att jag kommer tillbaka till obra, även fast det nu var över 1 halv år sedan, jag kan inte styra över vad min hjärna vill att jag ska känna, det är hopplöst och jag känner mig hopplös. Jag vet jag borde tar reda på mer än vad jag redan vet om detta, men det är svårt när det bara är jag själv som ser det. Svårt att förklara och svårt att bevisa. Kan det hjälpa att jag bara får skriva? Det gör mig lugn och det är ibland skönt att dela mina tankar.
 
Text, Tänker & tycker | | En kommentar |

Ärligt talat.

Alla, alla i hela jäkla världen har komplex över något ting på sin kropp. ALLA har något som de inte gillar med sin kropp. Jag med! Jag rent ut av hatar mina fötter, och mina framtänder är senda, jag stör mig som fan! Men så mycket mer är det inte, för jag har lärt mig att gilla mig själv. Jag har lärt mig att förstå att jag är jag. Jag kan inte vara någon annan än mig. Och nu tänker du, "va kul för dig som tycker om dig själv så mycket", "detta är ju lätt för dig att säga", osv osv... Och jo det är jävligt kul att tycka om sig själv, faktiskt! Du måste testa, det är så jävla roligt! Det är lätt för mig att säga för jag har lärt mig, och har kämpat och jag har aldrig gett upp! 
 
Alla kan tycka om sig själva om de vill! Om man gillar att kämpa är det här fan inte lätt, men det är värt det! Börja med en sak, EN ENDA sak, på din kropp som bara du gillar, det kan vara vad som helst. Dina ögon, din rygg, din hy, dina lår, dina vader, YOU name IT! DIN LILLTÅ! Tänk efter, vad gillar du mest på dig själv, för det finns alltid något! Så ska du tänka extra mycket på just det. Tänk att t.ex dina lår är det du gillar mest, de alltid är snygga! Berömm dig själv för att du har fina lår, vaje dag så ofta som möjligt. Börja där, börja med något. Du behöver inte gilla hela dig själv på en gång för det kommer aldrig i hela världen att gå! Börja med något lite på dig själv, gilla det lilla extra mycket på dig själv, var stolt över det!
 
Jag själv började med mina ögon, för jag har alltid gillat mina ögon, och sedan mina öron för att de är små, efter det min rumpa, mina händer, mina läppar. Sen kommer det dagar när jag tycker hela jag ser ut som en hög med bajs, men det är okej. Jag håller fortfarande var vid det första jag gillade på mig själv, mina ögon. Sen går det bra igen.
 
Varför jag skirver detta är för att jag mår dåligt över att höra hur folk runt om kring mig klagar på hel sig, jag blir ledsen och det gör ont i mig, och jag kan nästan bli arg. Alla mår dåligt ibland, alla har komplex. Och jag säger inte att det är fel, för vår värld är så. Men jag vill att du ska förstå att det är lättare än du tror om du vill kämpa.
 
Att säga att "du är bra som du är" tycker inte jag man borde säga. För man kan fan bli bättre än hur man just nu är, man kan bli SJUKT JÄVLA AS BRA och inte bara bra. 
 
Och nej skönhet kostar inte pengar, eller jo ditt gymkort, men fan inget mer! Mat också, glöm inte maten, älska maten!
 
Du ska bli fett bra!
 
Text, Tänker & tycker | | Kommentera |

"Mitt nya nyttiga liv"

1. Jag har inget nytt liv.
2. Jag är nyttig på mitt vis.
 
Är vara nyttig för mig är inte att räkna kalorier eller att äta "rätt". Varför är rätt i situations tecken? eller som jag brukar kalla det vad vissa tillfällen sarkasmtecken, jo det är för att när folk säger äta rätt så menar dom att man ska följa någon sorts guide, och eller googla på internet om vad man ska och inte ska äta.
För mig att äta rätt och att va nyttig, är ju till en viss del att äta mindre salt och socker OCH mindre nötKÖTT. Det är alltid bra med en viss mängd av både salt, socker och kött. Men att bara minska på det gör dig mer nyttig! Och att jag går till donken eller liknade någon gång ibland gör mig inte mindre onyttig. 
När det kommer till träning, så gör jag det jag tycker är kul! Det är viktigt med träning, att det ska va kul. Efter träning ska man känna sig nöjd och det ska va skönt att ha tränat. Jag rider, vilket tränar ben, rumpa, bål. Jag springer intervaller i uppförsbakar, 2-3 gånger i veckan i ca 30-40 min, vilket träna ben och rumpa. Och ska komma igång med att gymma nu i veckan igen. 
ALLT detta gör jag för att jag tycker det är kul! Och visst är det också kul att bygga muskler och få resultat på sin träning! Det är ju en del av det roliga med att träna!
 
Träning ska va kul och stress fritt. :)
 
Tänker & tycker | | En kommentar |
Upp